|
Utseende
Labradoren är en relativt stor hund med en kroppsbyggnad som ger intryck av styrka och energi. Allmän mankhöjd för hannar är 56 – 57, tikar 54 – 56. Viktmässigt ligger de runt 25 – 41 kg för hannar och mellan 20 – 32 kg för tikar. Pälsen är det som gör rasen unik, den är lättskött, naturligt smutsavvisande och motståndskraftig mot kyla. En Labradorpäls skall vara kort och slät med tät vattenavisande underull. Färgen är enfärgat svart, brun - medium till mörkbrun - eller gul med variation från ljust creme till mörk röd - även kallad rävröd/foxred. Det är tillåtet med en liten vit fläck på bringan. |
Avelsarbete
Det finns variationer inom rasen beroende på vilken linje uppfödaren valt att avla på. Inofficiellt skiljer man på showlabrador/utställningslabrador och field- eller workinglabrador /jaktlabrador. Det handlar fortfarande om samma ras och ingen åtskillnad görs på utställningar eller andra tävlingar. För att beskriva skillnaden måste man generalisera, man kan inte ge en exakt bild av de olika Labradortyperna. Men generellt kan man då säga att utställnings-labradoren är kraftigare och tyngre. Huvudet är större. Den har grövre hals och ofta tätare päls och tjockare svans.
Jaktlabradoren har en lättare struktur och mindre massa. Stora variationer förekommer i flera avseenden, då utseendet inte prioriteras. Ofta kan det bli problem att premiera en jaktlabrador i utställningsringen.
Det finns även vissa temperamentsmässiga skillnader mellan de olika typerna. Hos jaktlabradoren har avelsarbetet inriktats på arbets- och samarbetsvilja. Den har stor arbetslust och jobbar ofta intensivt. Man vill också att det ska finnas en on/off knapp. Den ska vara alert men också kunna vara lugn och samlad. "Will to please" är ett starkt ledord. En jaktlabrador kan vara signal-känslig, den är också känsligare för felbehandlig och okunskap från föraren och kan bli stressad om den inte får någon form av aktivering.
Utställningstypen är förstås avlad efter gott utseende men också efter sitt mer stabila förhållningssätt till sin omgivning. Den har mycket glad energi, men har ibland svårare att kanalisera sitt arbete effektivt. Uthålligheten kan vara begränsad.
Retrieveregenskaperna är djupt rotade i rasen oavsett vilken typ av Labrador man väljer, men för den som planerar att tävla på jaktprov kan det bli svårt att konkurrera i de högre klasserna med en utställningslabrador.
Det finns uppfödare som har försökt att få fram en Labrador som är av dual purpose typ. Det vill säga en Labrador som är både vacker och arbetsvillig. Men det arbetet har visat sig vara en stor utmaning. Att rakt av para en Labrador avlad för utställning med en Labrador av jakttyp, gör det inte lätt för valpköparen. Det är då ett lotteri gällande vilken typ av hund man i slutändan får i händerna. Skickliga uppfödare kan efter flera generationer hitta en god balans. Självklart finns det lyckade fall då en Labrador är både utställnings- och jaktchampion utan parantes, men de är inte många.
Läs mer om Championatregler och paranteser för Retrievers här.
Det finns variationer inom rasen beroende på vilken linje uppfödaren valt att avla på. Inofficiellt skiljer man på showlabrador/utställningslabrador och field- eller workinglabrador /jaktlabrador. Det handlar fortfarande om samma ras och ingen åtskillnad görs på utställningar eller andra tävlingar. För att beskriva skillnaden måste man generalisera, man kan inte ge en exakt bild av de olika Labradortyperna. Men generellt kan man då säga att utställnings-labradoren är kraftigare och tyngre. Huvudet är större. Den har grövre hals och ofta tätare päls och tjockare svans.
Jaktlabradoren har en lättare struktur och mindre massa. Stora variationer förekommer i flera avseenden, då utseendet inte prioriteras. Ofta kan det bli problem att premiera en jaktlabrador i utställningsringen.
Det finns även vissa temperamentsmässiga skillnader mellan de olika typerna. Hos jaktlabradoren har avelsarbetet inriktats på arbets- och samarbetsvilja. Den har stor arbetslust och jobbar ofta intensivt. Man vill också att det ska finnas en on/off knapp. Den ska vara alert men också kunna vara lugn och samlad. "Will to please" är ett starkt ledord. En jaktlabrador kan vara signal-känslig, den är också känsligare för felbehandlig och okunskap från föraren och kan bli stressad om den inte får någon form av aktivering.
Utställningstypen är förstås avlad efter gott utseende men också efter sitt mer stabila förhållningssätt till sin omgivning. Den har mycket glad energi, men har ibland svårare att kanalisera sitt arbete effektivt. Uthålligheten kan vara begränsad.
Retrieveregenskaperna är djupt rotade i rasen oavsett vilken typ av Labrador man väljer, men för den som planerar att tävla på jaktprov kan det bli svårt att konkurrera i de högre klasserna med en utställningslabrador.
Det finns uppfödare som har försökt att få fram en Labrador som är av dual purpose typ. Det vill säga en Labrador som är både vacker och arbetsvillig. Men det arbetet har visat sig vara en stor utmaning. Att rakt av para en Labrador avlad för utställning med en Labrador av jakttyp, gör det inte lätt för valpköparen. Det är då ett lotteri gällande vilken typ av hund man i slutändan får i händerna. Skickliga uppfödare kan efter flera generationer hitta en god balans. Självklart finns det lyckade fall då en Labrador är både utställnings- och jaktchampion utan parantes, men de är inte många.
Läs mer om Championatregler och paranteser för Retrievers här.
Utställningslabradoren är kraftig med brett huvud och grov hals. Den chokladbruna färgen finns i stort sett bara hos utställnings- eller dual purpose linjer.
|
Jaktlabradoren har ofta ett något snipigare huvud och mindre massa. Apporteringsintresset är djupt rotad i rasen oavsett vilken typ av Labrador man väljer, men jaktlabradoren dominerar i jaktprov och workingtest.
|
Jaktlabradorens lätta struktur passar för bruks- och agility träning. Den röda färgen finns i stort sett bara hos jaktlinjerna.
|
Vilken typ av Labrador du än har, så finns det lekfullhet och vattenpassion!
|
När det gäller hälsa har Labradorklubben i såväl Sverige som FInland kämpat för att göra rasen friskare. Labradoren har dragits med rasbundna problem som höftledsdysplasi, osteochondros, och olika ögonsjukdomar. Uppfödare har blivit allt bättre på att använda friska avelsdjur med godkända resultat i höft- och armbågsröntgen och ögonlysning. Många gentestar också sina hundar idag för exempelvis PRA, CNM och EIC.
För dem som tänker skaffa en labradorvalp finns det all anledning att tänka till. Kontrollera noggrant friskhet, mentalitet och meriter hos de föräldradjur du är intresserad av. Sammanfaller föräldradjurens kvaliteter och meriter med de användningsområden du själv är intresserad av? Är uppfödaren tillmötesgående och kunnig om sin ras? Har du ambitioner för din valp, så krävs lite research. Den valp du köper kommer att vara en del av ditt och din familjs liv i förhoppningsvis 10-15 år. Så välj med omsorg, och uppfostra den med kunskap och kärlek!
Uppfostran
För många är labradoren mest älskad som familjehund. Den är mycket tillgiven och har ett godmodigt temperament. Oavsett vilken typ av Labrador det gäller, är rasen överlag välbalanserad. Det gör att de ofta är säkra att ha tillsammans med barn och andra husdjur. Generellt är de inte aggressiva, oroliga, skälliga eller vaktbenägna. De ”alarmskäller” nog som de flesta andra hundar. Men som vakthund är de ändå inte särskilt lämpliga.
En labrador är väldigt lekfull och nyfiken i sin natur. De mognar ofta ganska sent. Före det har de mängder av valpig energi, som kan gränsa till hyperaktivitet. Läs mer om valpens vård och uppfostran i vår valpkalender. På grund av rasens entusiasm så gäller det därför att ställa krav på unghunden. Det är en intelligent ras, och får den inte tillräckligt med uppfostran och aktivitet kan den bli besvärlig. Var beredd på att införskaffa rikligt med hundben och leksaker att bära och gnaga på. Labben är närmast ökänd för sin aptit, en uttråkad labrador blir galen efter mat, och den kan göra matjakten till en plåga för sin omgivning.
Den nästan överdrivet sociala Labradoren kan i vissa fall vara svår att lämna ensam. Den för sällan oljud, men den kan bli orolig, leta mat, äta och bita på olämpliga saker och inredning. En Labrador som fått aktivitet och motion i lagom doser ställer normalt sett inte till med några dumheter. Retrievers brukar gå bra att ha ute i hundgård, men då helst i sällskap med andra hundar. Labradoren är vädertålig och oftast lugn i hundgården.
Labradoren är allsidig och går bra att forma efter egna behov och intressen. Den kan i stort sätt göra vad som helst bara den känner gemenskap med sin förare. Labradoren lär sig snabbt och den är positiv till det mesta. En Labrador vill gärna jobba.
Apportering och jakt
Retriever kommer förstås från det engelska ordet "retrieve" som alltså betyder hämta, apportera. Och Retrievers är avlade för, och har en instinktiv kärlek till att bära på föremål. Man får vara beredd på att tillgodose Labradorens föremålsintresse för att den ska må bra. Labradoren är i sitt ursprung en jakthund - apporterande fågelhund - som ska arbeta efter skottet med att inleverera skjutet vilt, i nära samarbete med sin förare. Labradoren är också mycket lämpad som spår- eftersökshund och stötande hund. Rasen som sådan är avlad att ha en "mjuk mun". En Labrador ska kunna apportera levande vilt utan att skada det. Lusten att bita ihjäl, skaka och kampa är är låg. Lusten att jaga, söka, spåra och förfölja är stor. Likaså att gripa och bära.
Labradoren är mycket lämpad som vattenapporterande hund och är outstanding i sitt arbete i vatten. Pälsen är fet och motståndskraftig mot nedkylning. De flesta Labradorer är effektiva simmare och den kraftiga svansen är ett perfekt roder. En god jakthund kan söka av stora vassområden och arbeta i vatten långa stunder.
Apporteringsträning kan i princip jämföras med en jaktsituation, och är som träningsform väldigt mångfacetterad. I apporteringen ingår fysiska och mentala utmaningar, lydnad, nosarbete, problemlösning, minnesträning, samarbete, stadga, uthållighet, koncentration och spänning. Varje situation är blir unik.
Att gång på gång hämtade kastade, synliga apporter är i längden inte sund apporteringsträning. Det är viktigt att hunden får använda näsan! Terrängen får gärna vara en utmaning.
Ta hjälp av andra Retrieverägare eller erfarna instruktörer. Apporteringen gör också gott även om det bara är ett inslag och eller komplement till andra former av träning. För familjelabradoren brukar man då prata om apporteringen som berikning.
Också för hundföraren är apporteringsträningen en utmaning. Möjligheterna till variation är oändlig och det blir aldrig tråkigt. Bara att få jaga efter och hämta är i sig en belöning för hunden. Att som hundförare få uppleva sann glädje i arbetet hos hunden och se hur tillfredsställande träningen tycks vara, det är helt fantastisk!
I samhällets tjänst
Rasens unika egenskaper som avlades fram hos de pedantiska engelska jägarna, har visat sig vara användbara i många sammanhang. Idag fortsätter Labradoren förstås att glänsa bland eliten i apporteringssammanhang, men den är också framgångsrik i andra aktiviteter, såsom spår, lydnad, bruks och agility.
Tack vare Labradorens stora arbetskapacitet är rasen en favorit som brukshund också i samhällets tjänst. I dag är det nästan uteslutande Labradorer av jakttyp som används i yrkessammanhang, då de linjerna oftast har större uthållighet. Labradoren är en pålitlig ras och används gärna som räddningshund, ledarhund och assistenthund. Inom försvaret utbildas de till att hitta bomber och minor. Polis- och tullväsendet använder Labradorer främst i sök efter narkotika.
Labradorer som hjältar
Endal - Värdens mest dekorerade hund. Han var en gul Labrador och assistenthund i England. Endal var den första hund som placerade en människa i ”framstupa-sidoläge” när hans ägare, den rullstolsbundne Allen Parton, blev medvetslös vid en olycka. Vid det tillfället hämtade Endal även sin husses mobiltelefon som han placerade invid ansiktet. Sen drog han en filt över honom innan han sprang iväg till ett närliggande hotell och hämtade hjälp. Endal kunde utföra över 100 olika uppgifter. Bland annat ta ut pengar ur bankomaten. (om du klickar på bilden av Endal kan du läsa mer)
Timber – ”Heroic Guide Dog of the Year”, räddade livet på sin ägare Arthur Griffith vid en trafikolycka.
Dorado – En blindhund som befann sig med sin ägare på en av de övre våningarna i tvillingtornen 11 september. Trots extrem förvirring, oljud och panik ledde den gula labradoren sin ägare Riviera 70 våningar ner just före tornet kollapsade. Rivera hade till och med fösökt släppa sin hund så att hunden skulle ha en bättre chans att överleva, men Dorado ville inte lämna hans sida.
Jake – en svart labrador, blev nationell hjälte efter ha tagit sig igenom vit – het, rykande aska i sitt sökande efter överlevande vid raset av the World Trade Center.
Sadie – en svart labrador som var fenomenal på att upptäcka bomber. Hon räddade livet på dussintals soldater i Afghanistan och mottog priset ”The Dickin Medal” djurens motsvarighet till ”the Victoria Cross”.
Texten är sammanställd av Cecilia Malmlund.
Läs mer om Endal - Världens mest dekorerade hund (Engelsk text)
En labrador kan bli en fantastisk hund, speciellt om de har fantastiska ägare! |
|
